Fibromyalgi

Den som fått diagnosen fibromyalgi har fått veta att det är en inflammatorisk muskelåkomma som inte går att bota. Ett väldigt nedslående besked, eftersom rehabiliteringen inte innefattar så mycket mer än värktabletter, basal kroppskännedom och varma bad.

Därför blir många av mina klienter förvånade när jag kan berätta om "sjukdomen" ur en helt annan synvinkel.

 

Rent fysiologiskt handlar det om en ständig inflammation i musklerna. Detta beror på, rent fysiologiskt, att den bindvävshinna som sitter runt muskulaturen, och som vanligtvis ger muskelfibrerna motstånd när muskeln arbetar, har blivit förslappad. Muskelfibrerna är elastiska trådar, som behöver ett motstånd för att inte flyta ut och brista, annars orsakas en inflammation.

 

Men varför är det så? Jag började lägga samman alla journaler på de klienter som har fibromyalgi, och såg ett mönster hos dem alla: Ett beteende, som går ut på att alltid bortse från sig själv och sina behov för att kunna tillfredsställa alla andras.

Genom detta beteende talar man om för sig själv att man kan tänja på sina egna gränser, man orkar om man bara ger sig katten på att det ska gå, och det gör inget om jag står längst ner på listan om bara de andra punkterna tillgodosetts.

Beteendet ger kroppen signalen att strunta i smärta och trötthet och till sist har den accepterat detta tillstånd som normalt.

 

Det finns också en form av fibromyalgi där musklerna blir som pansar, och där handlar det mycket om att personen "bunkrar" upp negativa tankar och obearbetade känslor. Denna formen är inte så "uppgiven" som den förra, utan personen är mer i ständig beredskap att gå till försvar.

Man kan säga att man avsäger sig det man allra mest behöver, nämligen medmänsklig omtanke, pga rädslan att stå i tacksamhetsskuld till någon eller åläggas ett ansvar som man inte kan leva upp till.

 
Egentligen är det samma beteende som ligger till grund för utbrändhet och även missbruk, och man kan faktiskt säga att fibromyalgi är en släng av båda.

Utbrändhet för att all energi som går åt till att hålla kroppen igång  tas från de energidepåer som ska ge kroppen energi till alla funktioner.

Missbruk för att man ständigt missbrukar sin egen energi.

 

De allra flesta fibromyalgiker tycker att de borde behöva gå ner i vikt, men de kan inte. Detta har också sin naturliga förklaring i att adrenalin, som är ett stresshormon, motverkar det lugnande kortisolet, som behövs för att främja matsmältning och näringsupptag. Ofta är binjurarna, där dessa hormon bildas, uttröttade. Dessutom är även organ muskulatur, vilken som jag tidigare beskrivit har förslappats, eller bildat ett hårt pansar, och därigenom har en obalans i cirkulationen skapats.

(Läs även mer under fliken EDS)

 

 Det som krävs är att helt enkelt arbeta med att stärka sin självkänsla, och att komma till insikt om att det inte finns någon eller något som är viktigare än sig själv. Att det bara finns en person som kan bekräfta dig, och det är du själv.

Kanske låter detta konstigt, men för de klienter jag har haft äran att behandla har det varit början till ett annat liv. Ett liv där de faktiskt kan göra något åt sin situation, till skillnad från att ha en "obotlig" sjukdom.

 

 Den behandling jag ger är en mjuk flödesmassage där energiflödet i kroppen stabiliseras. Men egentligen är samtalet om självbekräftelse det som egentligen gör jobbet. Detta kombineras med avslappningsövningar, meditativa balansövningar och vitamineraltillskott.